Biologiskt arv?
Ibland undrar jag om jag överhuvudtaget är släkt med min mamma, hon är blond, jag är jättemörk, hon är jättekort, jag är jättelång (det skiljer 60 cm mellan oss!), hon hetsar upp sig för minsta lilla o jag håller mig, jämfört med henne iallafall lugn som en filbunke större delen av tiden.
Vi är verkligen grymt olika, jag får spunk på henne typ en gång om dagen men hon har sina bra sidor hon också, det är inte så att jag inte alls tycker om henne, för det gör jag verkligen. Jag är bara väldigt förvåndad o fundersam över hur vi kunnat bli så otroligt olika? Det jag har efter henne är väl lite av hennes temprament, vilket jag gör allt för att "träna" bort :P
Jag o pappa däremot är mkt mer lika. Han förstår att jag tycker att de kommer bli jobbigt att bo 4-5 pers i min lägenhet delar av påsklovet medans mamma säger "-Men de blir väl mysigt! Va roligt vi ska ha det!", pappa accepterar ett "jag orkar inte prata nu" tillskillnad från mamma som blir stött, pappa säger "höhö, är du bakis?" medans mamma frågar 14 gånger om jag verkligen mår bra och sedan blundar för att jag ens någon gång smakat alkohol.
Det är rätt kul att mamma o pappa ens funkar så bra som dom gör med varandra, för dom är också varandras motsatser. Jag o brorsan har blivit "en var" av dom.. Han är som mamma, jag som pappa... Syrran är så lik mamma så det är läskigt.
Undrar om det bara är biologiskt eller socialt? Jag har läst för mkt böcker jag inte brukar på sista tiden märker jag.. O jag håller dessutom på att köra mitt svenskabetyg i botten... Borde skärpa mig...
Mår iallafall bättre nu! :) Mamma trodde att jag blivit förgiftad av någon skum typ i Uppsala o tyckte att jag skulle åka till doktorn. Pappa sa "Vad skönt att du är bättre, ska du gå till skolan imorgon?"
Laters
Vi är verkligen grymt olika, jag får spunk på henne typ en gång om dagen men hon har sina bra sidor hon också, det är inte så att jag inte alls tycker om henne, för det gör jag verkligen. Jag är bara väldigt förvåndad o fundersam över hur vi kunnat bli så otroligt olika? Det jag har efter henne är väl lite av hennes temprament, vilket jag gör allt för att "träna" bort :P
Jag o pappa däremot är mkt mer lika. Han förstår att jag tycker att de kommer bli jobbigt att bo 4-5 pers i min lägenhet delar av påsklovet medans mamma säger "-Men de blir väl mysigt! Va roligt vi ska ha det!", pappa accepterar ett "jag orkar inte prata nu" tillskillnad från mamma som blir stött, pappa säger "höhö, är du bakis?" medans mamma frågar 14 gånger om jag verkligen mår bra och sedan blundar för att jag ens någon gång smakat alkohol.
Det är rätt kul att mamma o pappa ens funkar så bra som dom gör med varandra, för dom är också varandras motsatser. Jag o brorsan har blivit "en var" av dom.. Han är som mamma, jag som pappa... Syrran är så lik mamma så det är läskigt.
Undrar om det bara är biologiskt eller socialt? Jag har läst för mkt böcker jag inte brukar på sista tiden märker jag.. O jag håller dessutom på att köra mitt svenskabetyg i botten... Borde skärpa mig...
Mår iallafall bättre nu! :) Mamma trodde att jag blivit förgiftad av någon skum typ i Uppsala o tyckte att jag skulle åka till doktorn. Pappa sa "Vad skönt att du är bättre, ska du gå till skolan imorgon?"
Laters
Kommentarer
Trackback