B.

Som det känns just nu skulle jag kunna sterilisera mig. Inte en endaste liten del av mig vill ha barn. Speciellt inte efter natten som gick. Det var ju fredag igår, o de som inte jobbar vill gå ut. Jag jobbade, syrran o Fredrik jobbade inte.
Jag ställde upp på att sova uppe hos dom för att hålla koll på ungarna som hade lagt sig vilket gick bra fram till jag själv skulle sova. Då vaknade först Ella men somnade om rätt fort. Tacksam för det. Problemet är det lilla livet Viggo. Han satt o skrek i sängen nån minut innan jag gick upp, eftersom att jag blivit tillsagd att "vänta o se, han drömmer konstigt ibland" eller nått..

Jag försökte med nappar, gosedjur, speldosor o vyssningar o hyssningar. Tillsist somnade han om. Jag skyndade mig tillbaka till sängen o la mig o hinner nästan somna in sådär riktigt skönt då barnet vrålar för full hals igen. Så det var bara att ta om samma procedur igen, tog dubbelt så lång tid den här gången dock.

När jag sedan smyger ut ur rummet ber jag till högre makter att han ska fortsätta vara tyst, tittar på klockan o ser att jag ska öppna på jobbet 4 timmar senare.. När jag sedan vaknar har jag försovit mig 30 min o får väldigt bråttom till jobbet...

Behöver jag säga att det varit en otroligt lång o jobbig dag?
Nu ska jag sova en timme för att sedan storstäda hela huset innan päronen kommer hem...