Länge leve republiken
Det är färdigyrat för iår. Det har varit en väldigt lyckad helg, dock som jag trodde redan innan och har känt varje gång jag tänkt på det sen förra året, så känns förra årets yra väldigt svårslaget. Visst går det säkert, men årets nådde inte riktigt fram. Men inget misslyckande för det, no way!
Jag är egentligen för trött för att göra det här till ett intressant inlägg. Men jag kan delge att jag varit världens största bitch mot världens trögaste 90:a i helgen, han verkade inte ta illa upp hur svinig jag än var.
Jag o Sara genomgick, vad som börjar bli alldagligt fyllegräl i alla dess episoder. Jag ska försöka vara näsvis och berätta för henne vad hon ska göra, trotsungen i henne kryper fram och hon gör tvärtom ett alltid lika återkommande "men biiibs, bara liiiite, jag skaaa inte..:" osv.. för att sedan flippa ur på henne hon antingen skiter i mig ett tag eller ber på sina bara knän kan jag anse mig som vinnaren o svälja min stolthet även jag, fast jag ofta har lika stort del till det hela. Sen pussas o kramas vi o fortsätter dricka. Börjar bli ett oroväckande mönster över detta?
Jamtland, jamtland, jamt o standut
Vi har träffat mkt 90:or i helgen, Jennifer kläckte helgens skönaste kommentar igår under Presidenttalet. Talet som förövrigt får mig att känna mig mer patriotisk än någonsin varje år, det är helt galet egenltigen, o jag förstår att utomstående folk som inte vet vad det handlar om tycker att alla i Jämtland är dumma i huvet. Men det går inte att inte älska Ewert Ljusberg o hans tal.
Vi har tryckt ihop oss en hel massa människor i Lindas lilla lägenhet (tack i massor för gästfriheten! ;) ) och haft det himla trevligt med alla även om de är svårt att hålla ihop en grupp på 8 pers med olika viljor inne på området.
Mkt trött satte jag mig på bussen 2,30 inatt. Hade större lust än någonsin under helgen att bara vandra runt o umgås med folk, men det var halvt omöjligt eftersom att jag skulle befinna mig på jobbet 4 timmar senare.
Kom hem, kastade i mig lite käk och la mig sedan för att somna som en stock i mamma o pappas säng. De är i Strängnäs, så jag har hela huset för mig själv. Inkl deras feta, extra långa dubbelsäng.
Blev dock väckt runt 6, efterfesten höll igång länge för vissa. Jag ville ju också.
Men, efter 10 väldigt sega timmar på jobbet (dock väldigt mkt rikare) så är ja nu hemma. Superskönt, tagit en lång dusch o somnat i bastun. Hårsprayen är borta från håret och jag är nu redo att återgå till människa. Ge mig en vecka el två bara!
Om 2 veckor kanske jag har fixat det.. Hur scary är inte det? Jag blir nästan rädd.. Jag är så jävla rädd..
"Stockholm! Vet du vart de ligger??"
Jag är egentligen för trött för att göra det här till ett intressant inlägg. Men jag kan delge att jag varit världens största bitch mot världens trögaste 90:a i helgen, han verkade inte ta illa upp hur svinig jag än var.
Jag o Sara genomgick, vad som börjar bli alldagligt fyllegräl i alla dess episoder. Jag ska försöka vara näsvis och berätta för henne vad hon ska göra, trotsungen i henne kryper fram och hon gör tvärtom ett alltid lika återkommande "men biiibs, bara liiiite, jag skaaa inte..:" osv.. för att sedan flippa ur på henne hon antingen skiter i mig ett tag eller ber på sina bara knän kan jag anse mig som vinnaren o svälja min stolthet även jag, fast jag ofta har lika stort del till det hela. Sen pussas o kramas vi o fortsätter dricka. Börjar bli ett oroväckande mönster över detta?
Jamtland, jamtland, jamt o standut
Vi har träffat mkt 90:or i helgen, Jennifer kläckte helgens skönaste kommentar igår under Presidenttalet. Talet som förövrigt får mig att känna mig mer patriotisk än någonsin varje år, det är helt galet egenltigen, o jag förstår att utomstående folk som inte vet vad det handlar om tycker att alla i Jämtland är dumma i huvet. Men det går inte att inte älska Ewert Ljusberg o hans tal.
Vi har tryckt ihop oss en hel massa människor i Lindas lilla lägenhet (tack i massor för gästfriheten! ;) ) och haft det himla trevligt med alla även om de är svårt att hålla ihop en grupp på 8 pers med olika viljor inne på området.
Mkt trött satte jag mig på bussen 2,30 inatt. Hade större lust än någonsin under helgen att bara vandra runt o umgås med folk, men det var halvt omöjligt eftersom att jag skulle befinna mig på jobbet 4 timmar senare.
Kom hem, kastade i mig lite käk och la mig sedan för att somna som en stock i mamma o pappas säng. De är i Strängnäs, så jag har hela huset för mig själv. Inkl deras feta, extra långa dubbelsäng.
Blev dock väckt runt 6, efterfesten höll igång länge för vissa. Jag ville ju också.
Men, efter 10 väldigt sega timmar på jobbet (dock väldigt mkt rikare) så är ja nu hemma. Superskönt, tagit en lång dusch o somnat i bastun. Hårsprayen är borta från håret och jag är nu redo att återgå till människa. Ge mig en vecka el två bara!
Om 2 veckor kanske jag har fixat det.. Hur scary är inte det? Jag blir nästan rädd.. Jag är så jävla rädd..
"Stockholm! Vet du vart de ligger??"
Kommentarer
Trackback