B.

Ella kan vara världens gulligaste unge ibland. Idag inte. Jag såg fram emot att få sova ut, vakna av mig själv, helst efter kl 13. Istället börjas livet runt 10,00. Mammas stressade steg hörs som en elefanthjord genom taket upp till mig. Det gör Ellas skrik också. Hon var här tidigt imorse. Hon o Lilleman lekte tydligen nått Lm var oense med henne om. För han skällde konstant i en halvtimme säkert, med några få uppehåll.

När det äntligen lugnade ner sig o jag lyckades somna om ringde min mobil, då insåg jag att det inte var värt att försöka mera.

Ella har sedan terroriserat mig hela dagen, frågar "varför då" säkert 200 gånger, berättat för mig hur jag ska uppföra mig and so on. När hon sedan skulle hem o äta vid 17 så ville hon inte. Fredrik fick komma o bära henne hem. Hon vägrade. Hon blev då lovad att sova här, så hon kom ner en timme senare o skrek om hur duktig hon varit som ätit upp all mat till imddagen och nu var tvungen att ha popcorn. Nu har hon fått popcorn, en festis och stuckit en sax i mammas "barndoms nalles" ben. Mamma sa till henne att så fick hon inte göra.

Nu har barnet gnällt i 20 min om att hon vill gå hem och inte vill vara här mera. Vid sånna här tillfällen förstår jag inte varför man skaffar barn.