B.

Jag vet inte vart jag ska börja med just nu... Vi gick ut en sväng, kom två kollegor från malmö...Nu sitter jag o R i sängen o stirrar rakt fram... Allt föll på något sätt sönder. Finns inga ord egentligen. Bara tomhet.

När man jobbar tätt tillsammans blir man som en familj. Alla får olika roller, lillebror, storebror, mamma, syrran osv..
Jag blev av med en storebror ikväll kan man säga.


Dessutom har jag en mindre uppmuntrande sms konvrsation med en av de två som betyder allra  mest.. O i de måtten mätna betyder inte jobbet mkt alls.
Jag vill inte vara i ystad nu någonstans...

Allt gick från att vara otroligt bra, både privat och jobbmässigt... På en timme föll mkt ihop...

Nu ska jag sluta vara senimental innan jag blir helt förstörd här. Tillbaka till Malmö imorgon, kommer kännas konstigt..
Tur att jag inte jobbar på måndag...