Kärlek

Efter att ha pratat i telefonen stora delar av kvällen efter att vi anlänt till det nya hotellet i Vetlanda har jag funderat över hur mycket fantastiska människor jag har runt mig, både i jobbet och privat. Men, hur man säger det alldeles för sällan.


Efter alla samtal med folk som kommer med ganska tråkiga besked (om vi nu pratar jobb) men som samtidigt gör mig hur glad som helst för deras skull är hur underbart som helst, jag tänker även på alla utanför jobbet, utspridda över hela landet som jag håller alldeles för dålig kontakt med. Jag har världens bästa männsikor runt mig och är otroligt tacksam över det.

Livet är en jävla berg o dal bana, min kropp o hälsa är inte den bästa just nu, jag har knutar i hela ryggen, gnisslar tänder som aldrig förr och äter som i "Super size me", jobbet går sådär och alla relationer är inte vad dom borde. Jag är ändå glad över tillvaron, livet är underbart och man ska fan ta vara på det på bästa sätt.

Allt går självklart att förbättra, vissa saker jobbar jag verkligen på och är inte alls nöjd med. Men, man får ta vara på stunden, man vet aldrig när den tar slut.


Carpe Diem

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback